En ny upplevelse
”Hur är det med dig egentligen, det var länge sedan jag såg dig dela något?”.
Den där får jag från olika håll numera, och det stämmer att jag inte har synts till så mycket här online, men mina närmaste hör av mig som vanligt. Skrivsuget går i vågor och har varit i dalen ett tag, men nu kom det tillbaka, så här kommer det en liten lägesrapport för den som är nyfiken.
Jag mår bra. Vardagen rullar på. Eller inte.
Jodå, min vardag är som vanligt, det vill säga ett konstant sökande efter förbättring, av både mig själv och mina utmaningar. Det är min vardag, där är det inget nytt. Jag har hittat nya inspirationer i olika böcker som jag läser och lyssnar på, de har bland annat hjälpt mig till mer fysisk aktivitet vilket jag har saknat stort! Böckerna har också påmint mig om vikten av att leva i stunden, precis nu, som jag även skriver mycket om i En på 500. Roligt det där, även om jag har skrivit om det i min egen bok, och coachat andra i det, så är det inte självklart för mig själv. Det är färskvara, ett medvetet arbete, tills det sitter som en omedveten vana.
Om jag bara får vara frisk. Eller, just det, jag har ju MS.
Så nu är det fokus på att skapa vanor som leder mig till det jag vill ha och den jag vill vara. Och det går framåt!
- Sedan tre månader tillbaka så går jag 30-50 min i, för mig, rask takt 4-6 gånger per vecka. Jag har gjort ett gäng tappra försök till att springa, som jag avslutade En på 500 med att jag skulle göra, men jag har insett att jag behöver backa bak ytterligare och starta om från grunden med gång istället för löpning. Återigen, insikt och acceptans. Än så länge håller min raska promenad i 10-15 minuter, resten av tiden är med kraftigt begränsade och ryckiga ben och aktiverat pannben för att komma i mål. Men det går! Jag kommer att prova löpningen igen när jag känner mig stabilare och starkare, den är fortfarande det stora målet tillsammans med skridskoåkningen och bandyn.
- Jag går upp 30 minuter tidigare på morgonen och kör lätt stretch, kontrollerad andning och avslutar med armhävningar. Kroppen och knoppen älskar det! Jag får min stund för mig själv, utan intryck från mobiltelefon eller annat som påverkar mina tankar, och jag känner mig piggare och lättare när jag åker till jobbet. Sömnmängden ska vara samma, så en del i det är att också gå och lägga mig en halvtimme tidigare, och därmed minska slösurfandet som annars tar min tid på kvällen. Målet är att skapa vanan till att gå upp en hel timme tidigare än normalt, jag tar en bit i taget. De enklaste morgnarna är när Erik och New York Rangers har spelat under natten, då vaknar jag innan klockan ringer. Tack för underhållningen gubben, du är grym!
- Med målet satt på fler arbetsalternativ i framtiden så har jag även aktiverat mig mer i BEMER i de stunder jag orkar på fritiden. Den där fantastiska medicinska utrustningen som optimerar min mikrocirkulation med ändlösa effekter och fördelar med hälsan. Det är verkligen värt att läsa på om den och dess effekter om du inte har gjort det. Jag har redan en återkommande inkomst från det jag byggde upp där innan jag tog anställning, så jag vet att produkten och affären fungerar och att det kan bli mer. För mig, och flera vänner runtomkring, har BEMERS behandling varit livsförändrande, och det vill jag förstås hjälpa så många som möjligt att få uppleva. Där ser jag att jag kan bygga en hållbar och genuin verksamhet inom mina 50% som jag jobbar, om jag bara får vara frisk. Eller, just det, jag har ju MS. Men frisk i övrigt, och att jag inte blir sämre, menar jag. Det är än så länge på hobbynivå på grund av min energibegränsning, men målet och förhoppningen är att kunna hjälpa tillräckligt många människor med deras hälsa så att det även ger en vettig, stabil, inkomst. För mig är det extra viktigt eftersom min energi endast räcker till halvtid, och pengarna från försäkringskassan räcker tyvärr inte långt. Det vet du som är sjukskriven. Men det går att göra någonting åt det, och jag kan hjälpa dig! Både med hälsa och ekonomi. Men för vem är det då? En BEMER i varje hem är företagets vision, och den delar jag med dem, så den är verkligen för alla. Främst för hälsan, men det finns också en affär. Och ja, det är okej att tjäna extra pengar, speciellt om varje intjänad krona även representerar någons förbättrade hälsa och välmående. I BEMER finns det bara vinnare, både den som säljer den och den som köper den vinner. Jag har spelat in två korta informationsfilmer som beskriver essensen i BEMER, och förklarar varför du behöver en i ditt hem, oavsett om du har MS eller inte. Du hittar filmerna här på sajten, bara att höra av dig till mig så får du lösenordet.
Tvärtom, det GER mig tid. Tid till att träna.
Så när jag säger att det rullar på, så betyder det inte att det står still i någon slags tristess eller ekorrhjul, som jag upplever att många menar när de säger att ”det rullar på”. Det gör det aldrig när det kommer till mig. Drivet, viljan och utvecklingen är konstant, även om jag förstås har mina svackor. Men svackorna är en del av resan, och GÖRA är vägen ut, precis som jag skriver i boken.
Det som fick mig att skapa de nya vanorna som jag skriver om ovan, var att jag kraftigt förenklade det jag vill göra och förändra. Jag tog bort alla de små motstånden som låg i vägen. Eftersom jag aldrig vet säkert när mina energisvackor dyker upp så inser jag att jag inte kan ha fasta träningstider att passa. Behöver jag vila så behöver jag vila, och i fel tajming så blir det ett missat träningspass med en känsla av misslyckande istället för något positivt. Det har gjort att jag inte har tränat alls, tills nu.
Lösningen blev att bara ta på mig skorna och gå ut. Utan att byta om och utan att tänka att det är träning. Motståndet låg i att bara sätta på träningskläderna, så jag tog bort det momentet. Skulle jag bli svettig så får jag väl tvätta kläderna och ta en dusch helt enkelt, det är inte svårare än så. Då fick jag det äntligen att fungera, då kunde jag skapa den där vanan som jag sökte. Det har lett till att jag nu ALLTID går i minst en halvtimme i samband med Melkers hockeyträning. Jag är ju ändå vid spåret, och jag ska ändå in och titta på träningen en stund, så då kan jag lika gärna ta mitt pass samtidigt. Med andra ord, det tar inte ens någon tid alls från mig. Tvärtom, det GER mig tid. Tid till att träna. En annan positiv effekt är att jag är ordentligt varm när jag kommer in i ishallen, och slipper frysa när jag tittar på träningen. Nu har jag nått punkten där jag VILL gå ut och gå, motståndet är raderat. Det tog två månader, och många gånger mot min egen vilja, men nu är vanan på plats.
Gör det enklare att göra.
Känner du kanske igen dig? Vilka motstånd ligger i vägen för den nya vanan du vill skapa? Identifiera vad det är, och ta sedan bort det motståndet. Det vill säga, gör det enklare att göra. Likt det jag gjorde med att träna utan att byta om. Ta bort ursäkterna, eller omständigheterna, om jag ska prata samma språk som i En på 500.
En annan teknik är att synliggöra det du vill göra, istället för att ta bort det du inte vill ha. Vill du äta mer grönsaker till exempel? Flytta ut dem från lådan längst ned i kylen där de förmodligen ligger gömda, och gör plats för dem på hyllan högst upp istället. Då ser du dem varje gång du öppnar kylskåpet och chansen ökar att de hamnar på din tallrik.
Fundera lite på vad du behöver ta bort, eller lägga till, för att möjliggöra dina nya, goda, vanor. Se sedan till att göra din nya aktivitet frekvent och många gånger. Då blir det till sist en hållbar vana och en del av ditt nya, bättre, liv. Och ju fler goda vanor du skapar, ju fler dåliga vanor försvinner. Enkel matematik.
Ny upplevelse.
Så vad är det då för ny upplevelse som jag har som rubrik på dagens inlägg? Haha, det var den jag hade tänkt att skriva om kort, men kort text är inte min starkaste sida. Fråga mina kollegor på Tingstad som får mina månadsmejl så får du se. Istället infann sig ett flöde ungefär som när jag skrev En på 500. Tid och rum försvann och fingrarna smattrade på tangenterna. När det händer så blir det som ett rus som pirrar i hela kroppen. Jag älskar det! Men det blev något helt annat än vad jag hade tänkt från början.
Eftersom jag inte vill ha upplevelsen i källaren av ett annat inlägg så får den istället ett eget om några dagar. Men det handlar om min historia och berättelsen i ett nytt ljus. Cliffhanger!
Och den där månen då? Jo, den bilden har jag faktiskt tagit själv med min Samsung S23 Ultra. Hyfsad mobilkamera, helt galet!
Bilden får symbolisera nuet. Se till att stanna upp och suga in det vackra i vardagen. Det gör jag, jag har det som vana.
Må väl,
Thisen
En på 500 