Kastar mig ut – som vanligt

Klart att jag ska läsa in min egen bok. Eller? Jo, men det blir bra, och vilken kul grej att göra! Ett beslut i stunden, allt känns bra. Okej, vad är det mer vi ska fixa? Nästa steg checkas av, och allting rullar på. Boken till tryck, restaurangen för boksläpp och fest fixas, vadderade kuvert för kommande utskick är på plats. Studiotid för inläsning bokas. På gång med vilken tjänst som ska användas för postgången, men inte klart än. Det löser sig. Studiotid bokad. Den första av fem dagar är måndagen den 5 december. Herregud! Det är ju i morgon!

Nu kom nervositeten. Kommer jag ens att klara av det? ”Kom en kvart innan så att vi hinner förbereda” fick jag från förlaget. En kvart? Jag har aldrig varit i en studio. Behövs det inte en hel dags förberedelser?

Jag vet precis varför jag blir nervös och osäker. Det är för att jag inte har någon bild av hur det här kommer att gå till. Jag kan inte visualisera och öva. Det är okänd mark, och då skapas det rädslor. Jag pratar en del om rädslor i boken, och hur vi kan hantera dem, så jag plockar nu fram mina egna tips och använder dem. På mig själv.

Så, i morgon går jag in i studion, gör några misstag och lär mig något nytt här i mitt 49-åriga liv. Inför tisdagens inläsningspass så kommer jag att ha en tydlig bild av vad jag ska göra för att lyckas. Då har jag de nya erfarenheterna på plats från måndagens fyra timmar i studion. Så, nu känns det lugnare.

Jag är otroligt tacksam över all uppmärksamhet och spridning som jag och En på 500 har fått på den här korta tiden. Tack för allt engagemang! Det är intressant att få på pränt vad som når ut och inte dock. De sociala medierna bombar mig med statistik, och jag inser att spridningen är mycket begränsad. Det som ser ut att vara överallt, hos alla, når inte en bråkdel av vad det ser ut att göra. Alla har inte Facebook, Instagram och LinkedIn. Även om det känns så ibland. Och även om de har det så når det inte alltid fram ändå.

Så när min syster, Malin, delar en fin, och förstås objektiv, recension av min bok på Linkan, så är det inte så många som ser den. Även om nästan alla jag känner är där ute av och till. Malin är en av få som har läst hela boken, i sitt råmaterial, manuset som skickades till Lava Förlag, och eftersom hon är otroligt seriös i sin professionella roll som AD, designer och kommunikatör så räknar jag hennes recension som vilken annan som helst. Även fast hon är min syster.

Eftersom det är så få som har sett recensionen, så hjälper jag till lite på traven och delar den här också. Dela du också vettja, den kanske når någon som behöver En på 500.

Håll tummarna för mig i morgon. Mellan klockan 13 och 17 är det fullt fokus.

Kram, Mathias

Köp ditt signerade exemplar här!

En på 500 – hem