Nu sitter jag i loungen på Arlanda. Äntligen säger jag!

Även om den här resan bara går till Göteborg, så har jag saknat att resa. Jag vet att långt ifrån alla håller med mig, men jag är en av dem som fortfarande tycker att det känns lyxigt att flyga.

Den vanligaste frågan jag får nu för tiden är ”hur går det med boken?”. Det är fantastiskt roligt att En på 500 engagerar så många runtomkring mig, men jag har fortfarande inget bra svar på den frågan. ”Bra!”, svarar jag per automatik, innan jag kommer på att jag måste utveckla det. För det går väl bra?

Jag som är van vid att alltid driva mina affärer, varje dag, varje timme, i princip dygnet runt, har lite svårt att anpassa mig till att boken är redan klar. Hänger du med? Förutom några små justeringar och korr, så har jag redan gjort ”jobbet”. Ju mer distans jag får till boken, desto mer stress kommer det krypande, kopplat till en känsla att jag håller på att låta den, och möjligheten, glida mig ur händerna. Hur sjukt är inte det? Jag har nog lite självförtroende att jobba på fortfarande.

Boken är ju klar!

Ja, eller, den är i alla fall i fas i processen mot publicering. Det korras och det trixas, men det är inte frågan om, utan endast när. Vad jag förstår så får man normalt räkna med 12-18 månader innan en bok är i handen från signering av kontraktet, vilket skulle innebära någon gång under hösten 2023 i mitt fall. Jag vet dock att förlagets MÅL, och självfallet även mitt, är att den ska finnas i handeln redan till jul i år, 2022. Som obotlig optimist så har jag förstås redan målat upp bilder av hur En på 500 ligger fint inslagen under en mängd granar den 24 december.

Så, hur går det med boken? Det går bra!

Kram, Mathias